Så var det då dags att köra årets sista lopp. Som namnet säger på denna tävling är det rekord som räknas. Plan A var att köra och få 6timmars rekord. Bättre än i Borås i november. Planen var att starta lugnt. Skillnaden från i Borås var att jag hade problem med magen och hade haft ont  i den i 14 dagar. Starten var 17 för både mig och sambon som skulle springa i tre timmar och jag i 12.  Jag började lugnt och körde så ett tag. Kroppen ville inte öka alls, så jag märkte tidigt att det inte skulle gå så bra som jag önskat. Några besök på toaletten utan resultat som gjorde att det blev lättare i kroppen. Jag lyssnade på ljudböcker och det var ganska behaglig löpning fast det inte gick så fort. Där var otroligt många trevliga ultralöpare. Fotrallyidolen Fredrik. Lnda som sprang 100km i Tjörnarp helgen innan PRT. Jessica som sprang snyggt hela tiden och till slut vann 12timmars och en massa andra fler härliga löpare som hejade och kämpade hela tiden. 

Till slut var maran gjord, den tog 7!!! timmar ojojoj, då bestämde jag mig för att springa för distansrekord då inte plan A höll. Och jag räknade ut att det skulle jag klara till klockan två på natten. Då hade jag sprungit i nio timmar. Jag skulle jobba på söndag natten och när tankarna var lite mörka, så kom det arbetspasset in i tankarna, så jag kommer inte att springa och sedan ha en söndags natt fler gånger. Jag hejade på sambon varje gång som jag sprang förbi honom. Ibland bad jag om någon tjänst, men annars bara en fotframfördenandra. Klockan två sprang jag så att jag kom över 53 km och trots att det inte alls var som planerat för mig, så är jag nöjd. Tidsrekord samt distansrekord är hur bra som helst.  

Nu några dagar efter loppet känns kroppen bra igen. Julen är slut och snart är det nytt år. Jag kommer dock att hålla fast vid min loppvila några veckor, för jag tror att det är vad min kropp och själ behöver. 


See You

Cattis  <3