Jag börjar att summera 2017 som slutade på 2182 km och ett snitt på 5,97 km per dag i min Runstreak. Även om jag vill springa mer och längre 2018, så tänker jag ändå att allt över 5,97 km per dag i snitt är bättre än 5,97. 

Jag tänker börja 2018 med loppvila, och loppvila för mig är att jag inte har några lopp inplanerade i januari och februari. Det betyder inte att jag inte tänker springa något lopp i februari  :-D men inget planerat just nu. Jag mår kanske bättre med min utmattning, så att jag känner för att följa med Johanna Gren till Danmark för att springa maraton. En sak som är säker under 2018 är att jag återigen måste bromsa, tänka och reflektera kring jobb, livet, loppen och resorna, för hösten 2017 blev lite för jobbig för mig på många plan.

Målet under 2018 är ändå att springa 11 maraton och att jag har valt just elva maraton beror på att jag från 2013-2017 har sprungit 11 maraton. Därför ska det bli elva 2018 (y)  Det kommer såklart inte att bli elva med fokus på personbästa utan de flesta blir långpass och nya lärdomar. Det kommer att bli ett dubbelmaraton med maraton två dagar efter varandra i England under vår semester. Race to the Kings. En annan plan är dubbelmaraton samma dag i Danmark med Johanna (och kanske och förhoppningsvis sambon). Mitt långsiktiga mål är fortfarande Trans Scania, men jag och sambon har ändrat det loppet till 2020 och att vi då ska springa det tillsammans. <3  Jag känner mig trygg med att flytta fram det loppet, då min kropp fortfarande blir matt och väldigt trött emellanåt. Jag vill ha två år till på mig att öka tid och distans sakta men säkert.

Jag och sambon har gjort en grovplanering inför 2018 tillsammans, de flesta lopp ligger perfekt för mig i mitt schema(bra planering-heja oss), vilket gör att det känns tryggt för mig och min vilja att springa massa lopp. 2018, så ockå bli året då jag verkligen funderar mer än en gång innan jag bestämmer mig för ett lopp så att både kropp och själ hinner med  <3 

Höjdpunkterna för mig kommer att vara loppet i England, Helsingborg maraton, Budapest maraton samt ett 6 timmars och ett 12 timmars lopp, där jag jobbar med mig själv och känslan i kroppen som gör att jag vågar pressa mig till nya personbästa. Jag tävlar inte med någon, jag pressar inte mig för mycket (enligt mig själv) för jag är en otroligt bekväm löpare som inte tar ut mig i första taget. Det ser kanske konstigt ut när ni läser detta, eftersom jag springer maraton och ultra, men jag lunkar på i ett väldigt behagligt tempo under långloppen och tar inte ut mig särskilt mycket. Pulsen är väldigt låg och jag är knappt andfådd när jag springer... det skulle jag gärna vilja bli om jag bara kan pressa mig lite mer  ;-)  Det får verkligen bli 2018 års viktigaste mål, att våga lite lite mer. Jag har gjort det under några lopp i år, men det slutade då i Österlen med DNF. Men, jag vågade hålla högt tempo i början. 


Jag har mycket att jobba med under 2018 och jag ser fram emot detta år, eftersom när jag tänker tillbaka på 2017, så var där så många lopp som jag inte är nöjd med. Lopp efter förkylning, trillade och skadade axeln, magproblem som gav mig tid att besöka skogen och bajamajor under två maraton... osv osv.... Jag är självklart otroligt nöjd med 2017-års löparår, det som jag är ledsen över är min känsla över det jobbiga. Jag vet inte om ni förstår hur jag menar, men jag tar inga negativa tankar med mig från 2017, jag ser tillbaka på detta år med stolthet och ödmjukhet över hur allt blev. 

2018 kommer även att bli Sambons år OCH Vårt år, då de två senaste åren har han bytt ut båda sina höftleder. Nu är han redo för att komma tillbaka till den form han var 2013. Det ska bli ett sant nöje att dela detta mål med honom och få vara delaktig i hans väg tillbaka.  <3 Några lopp kommer vi att springa tillsammans och några var för sig.  (y)  <3 


Nu säger jag bara MOT 2018 


See You 

Cattis <3