Jag sitter hemma i soffan och har sovit en natt i min egen säng. INNAN jag hade dubblat mitt rekord. Knoppen var inte med som jag hade önskat att den skulle vara under årets Fotrally.

Om jag ska vara helt ärlig hade den inte varit med mig till 100% veckorna innan Fotrally heller. Det kändes inte som tidigare år. Det berodde på min axel.

l som jag trillade på 30/4 och den gick ur led, vilket i sin tur gav min axel en frozen shoulder från traumat vid fallet. Alla dessa nätter med smärta har tagit hårt på mig och tyvärr påverkade det årets Fotrally.

Uppladdningen med bilfärd och hotallövernattning med Emma och JImmy var precis så bra som jag ville att den skulle vara. Lycka till meddelanden började komma på morgonen så jag och Emma taggade ännu mer. 

Vi körde så vi kom till Sjöhistoriska Museet vid 16.30 och då hade Fotrally funktionärerna redan kommit. Vi väntade in Lotta och Jonas från Falun innan vi hämtade våra nummerlappar så att vi kom i samma grupp-grupp 1, där många veteraner skulle gå, gissade vi  :-)  

Thomas Gjutarenäve kom och skulle ha många samtal med Perstorpsgänget sa han. Den gula soffan kom fram och jag fick äran att sitta först i den och få bli intervjuad först i årets Fotrally. Där tyckte jag att dubbla mitt rekord var ett rimligt och bra mål.  :-[  


Sista pussen av Kärleken och sen var det igång. Det var en underbar kväll som vi gick genom Stockholm. Att få gå där med Emma, Jimmy, Lotta och Jonas var magiskt och det kändes bra. Jonas och Lotta började äta tidigt men det gjorde inte jag. Misstag 1? (n)  Jonas hade varit sjuk och legat i förkylning i två dagar, så han var inte så pigg. Jag ville inte dricka för mycket vatten för jag ville inte jaga bajamajabilen. Misstag 2? (n)  Jag gick lite med Lotta och Jonas och lite med Emma och Jimmy. 
Vid ett tillfälle när jag gick med Lotta och Jonas så skrev Emma att hon hade brutit. Det var bara efter cirka tre timmar.  =-O Förvånande då vår längsta promenad var sju timmar för några veckor sedan. Inget misstag, men kanske tredje faktorn som påverkade mig. Jonas mådde inte bra alls, så vid 2 förstod jag att han skulle bryta vid supportzonen. Lotta började få ont i knäna och hennes prioritering var Midnattsloppet senare i sommar. Helt plötsligt var där fyra faktorer som hade påverkat mig och klockan var bara tre på natten. Supporten vid 3 gick jättebra för mig. Jag kände mig inte stressad, Sambon skötte sig exemplariskt och jag traskade vidare med nya skor och ny påse energi. <3  Ljudbok, musik fick min tid att gå. Det blev rätt tidigt efter detta tråkigt, väldigt tråkigt. Jag åt av min medhavda energi och jag tyckte att jag åt bra, med jämna mellanrum. Jimmy var någonstans i ledet och till slut hittade jag honom. Han började få väldigt ont i fötterna och tänkte bryta innan supporten klockan 9. Jag hann dock med min Runstreak (man springer varje dag minst en mile 1,6km) innan han bröt. Jag hade varit på bajamaja och hamnat efter hela ledet, så det passade sig perfekt när jag utförde den. Jag hade testat en gång innan men då fick jag bara ihop 700 meter i ledet och jag ville inte vända och springa fram och tillbaka i ledet.  Såhär nöjd och glad var jag efter min Runstreak


 


Det började bli riktigt tråkigt. Trots att jag är en otroligt social och verbal person är jag inte det i fotrallyledet. Som tur var, var där en tjej som ville prata och tog kontakt. Vi gick tillsammans en stund. Tyvärr hade hon bestämt sig för att bryta vid supporten 9,20. Men hon hjälpte mitt humör mycket den biten vi gick. Tack Carina <3  



Vid supportzon två klockan 9.20 var det dags för strumpbyte, skobyte, tröjbyte och ny energi i påsen. Även denna gång skötte sig Sambon exemplariskt. När jag lämnade parkeringen kom Lotta och Jonas och jag kastade mig runt halsen på dem och gav dem en varsin puss på kinden  innan jag gick vidare. 

See You

Cattis