Då är det en vecka sedan jag bröt och jag mår bättre idag än för en vecka sedan. Jag började må bättre lite lite för varje dag som har gått. Jag har sovit som en baby- vaknat på morgonen, varit vaken två timmar, sovit i två timmar, vaken i två timmar osv osv. I två dygn var det så. Runstreak, då jag springer varje dag har jag kunnat köra, fast det har varit korta långsamma löpturer. Såklart har jag fått äta mycket de första dagarna, men det har oxå stabiliserat sig igen. 


Direkt efter som jag hade brutit och jag satt i bilen och pratade med sambon, så förstod jag ganska tidigt att han vill gå Fotrally nästa år. Då jag antydde att jag oxå vill gå nästa år sa han "det är din tur att supporta mig" Såklart jag supportar honom om han vill det, men det dröjde inte lång stund förrän han sa att vi kan skippa support och gå tillsammans. Alltså, vad är det med detta Fotrally? Vad är det som gör att vi bara vill gå det om och om igen, göra om, göra det bättre, ändra det som inte fungerade det ena året? Jag vet inte, mer än att jag älskar denna galna tävling och den lika galna fortallyfamiljen.  <3 


Idag har jag sprungit den längsta rundan efter Fotrally och den blev 8,2 km. Det tog rätt lång tid och jag gick i uppförsbackarna, men det var den första rundan som kändes bra både i kropp och knopp. (y) 


I morgon är det BUS en ultrabackyard tävling, då varje varv är 6,7 km och man måste hinna runt på en timme, så att man står på startlinjen vid nästa heltimme. I morgon är det sambon som står för den stora packningen, då det är han som springer och jag som heja på vid sidan om.  <3 


Nästa vecka ska jag börja köra lite längre pass igen, Det ska bli roligt att känna på kroppen igen hur det blir när jag börjar pressa den igen för långa promenader och långa löppass. Nästa tävling för mig är Skövde Ultrafestivalen som är 28/7.

See you


Cattis