Då var dagen D här. Vi checkade ut vid 12 och gick till poolen för att vila och softa. Det var viktigt för mig att inte göra av med för mycket energi denna dag innan start. Jag läste lite och satt vid poolkanten lite och vågade till och med mig ut i poolen under en kort stund. Det var underbart. Sedan körde vi för att äta lite lunch.



Efter lunchintaget och de sista inköpen så körde vi till startområdet, Sjöhistoriska museet, där vi fortsatte att softa och vila. Det är himla skönt att ha hittat en likasinnad som vet vad det innebär att gå/springa långt och vad som krävs innan och efter loppen. 


 

Cirka tre timmar innan start runt 18, så gick vi till bilen för att börja förbereda och tänka, som jag brukar säga att jag måste göra. Då började Fotrallyfolket komma till platsen och vi fann varandra direkt, såklart. Alla fokuserade på att vila samt skratta åt denna galenskap. Vinnaren från i fjor kom och kramade om mig och sa Hej, Det värmde. Gamla som nya fotrallydeltagare hälsade och det kändes så härligt att få delta i denna gemenskap. Lika tokiga hela högen. Sedan kom Thomas som filmar oss hela tiden och släppte sin dokumentär på Youtube för några dagar sedan, där jag fick äran att vara med. Han har så roligt åt min skånska och att vi bor i Perstorp, för förra året så sa Kärleken, "Jag bor också i Perstorp, vi bor i samma hus" Så vi är de från Perstorp  :-D Det blir roligt att det är fler från Perstorp nästa år, men det skriver jag om i ett annat inlägg. 

 En otroligt trevlig tjej som jag träffade förra året kom tillsammans med sin support samt en promenadkompis till. Vi snackade lite innan, men sen "tappade" jag bort dem.


Det började bli dags för start och vi ställde upp. Jag träffade en tjej som också gick för tredje gången, så vi började denna promenad tillsammans. Nästan meddetsamma kändes det jobbigt. Jag blev så besviken. Jag hade ont i huvudet och kände lite i ländryggen direkt. Det kändes inte roligt alls. Jag visste ju att det bara var att gå, men det var en tung start. Jag blev mest besviken då jag sett fram emot detta så länge. Jag skrev till min äldsta dotter, som skrev tillbaka att jag skulle sätta på musik i öronen, det gjorde jag och det tunga släppte efter några minuter. 


Skriver om natten i nästa blogginlägg

See you