Så var då det dags för att få återigen springa Budapest maraton. Mitt fjärde, Kärlekens sjätte och vårt 100 tillsammans. Denna gång reste vi ner på fredag kväll istället för på onsdagen. För mig som gillar/behöver vila tyckte inte riktigt om att komma sent på fredagen, men vi klarar allt. Under lördagen hämtade vi nummerlappen och handlade det som jag behövde och hade planerat. Vi bodde, som vanligt, på Margereteön där det är lugnt och tyst. Eftersom vi kom på fredagen, så blev det inte någon löpning på ön denna gång. Anders skojade med mig om att han hade träningskläder med sig, och förmodligen hade han det, men jag hade INTE det och jag ville bara chilla när vi inte gjorde det som behövdes göras. 

Dagen som maran skulle gå var det frukost 7.00 och sedan var taxin bokad till 7,45. Vi fick sällskap i taxin av en spanjor som skulle springa maran, så det blev en trevlig tur.  Vi besökte toaletterna, smorde det sista samt lämnade in en väska innan vi letade upp var vi skulle starta. Hos 5 timmars farthållarna, var det vi skulle börja. Vi träffade ett par från Surahammar, där mannen skulle springa sin första mara och kvinnan sin femte, tror jag. Några trevliga minuter med detta par innan start. Starten var klockan 9 och vi började nog loppet cirka 9,20. Vi följde farthållarna och Kärleken fick bromsa mig vid några tillfällen. Det enda som vi hade pratat om var att jag ville under fem timmar. Det är två år sedan sist. Vi sprang med farthållarna, vi hade dem bakom oss och eftersom vi sprang genom depåerna så sprang vi ifrån farthållarna, då de stannade till vid depåerna. Detta betydde att vi inte hade följe med farthållarna så länge. Det gick så lätt. Jag njöt. Jag hade blicken högt, inte i marken. Jag följde min plan att ta gele var sjätte km och jag drack ett par klunkar energidryck varje km, helt enligt plan. Jag drack en mugg vatten i varje depå de första 20 km och efter det drack jag två muggar, samt att jag hällde en mugg vatten i nacken, då det började bli varmt. Jag började även att doppa händerna i vattnet där vi kunde doppa våra svampar, men eftersom vi inte hade tagit några svampar att doppa, fick jag nöja mig med att doppa händerna i vattnet för att kyla ner dem lite. 

Km försvann en efter en och både jag och Kärleken tyckte att det gick snabbt mellan skyltarna. VI fick springa förbi vårt hotell på Margereteön och då visste vi att det snart skulle serveras cola. Så efterlängtat och så gott. Såklart var det kö vid colan, men två muggar drack jag innan vi sprang vidare. 

Jag höll koll på klockan hela tiden och det gjorde även Kärleken. Jag hade inte sagt något mer än att jag ville under fem timmar. Det var två år sedan sist och det var i Budapest. Jag ville springa på nytt personbästa för maran, men det sa jag inte innan loppet, men jag höll koll på tiden hela tiden. Jag märkte på Kärleken att han var glad över att jag sprang på så bra. Hans ögon glittrade varje gång som jag svarade att det gick bra, även efter 30 km, när han frågade.  När vi sprang förbi vårt hotell hade vi sprungit över 32 km och det var dags att räkna ner på riktigt. Nu var det "bara" en lång sträcka utmed floden innan vi skulle över en bro och sedan mot mållinjen. Nu visste jag att det skulle bli den bästa maran som jag hade genomfört, både tidsmässigt och känslomässigt. Jag var så lycklig. De sista km innan bron var det motvind och det var jobbigt. Jag höll koll på klockan och pressade på när jag såg att tempot var lågt. Efter att vi hade kollat igenom loppet på Kärlekens klocka så insåg vi att km nummer 42 var den snabbaste. Det är faktiskt rätt coolt. haha. Att efter 41 km - 4 timmar och 45 minuter kunna springa sin snabbaste km. 

Vi kom alltså i mål på 4,54,45 och det var 1 minut  och 22 sekunder bättre än i Budapest 2017. Tårarna rann och vi tog bild. Så glada. Så nöjda. Så stolta. 




Det var så härligt, så häftigt och alldeles underbart att få ha sprungit mara 100 tillsammans med mannen i mitt liv, på NYTT personbästa. Vi lever vår dröm tillsammans med varandra, för varandra.  <3 


 Jag är fortfarande i ett flow över vårt fina lopp tillsammans och nu vill jag fortsätta att springa marorna under fem timmar. Ett lopp i taget. Nästa lopp är i Polen, Poznan 20/10, då vi ska påbörja vår Polska Krona, där fem maraton ingår och de ska genomföras inom 24 månader. 

See You


Cattis