Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Snart mitt längsta lopp

Snart är det dags för årets äventyr i det landet som jag älskar mest, England. Årets lopp Race To The Stones startar i Lewknor och dag 1 springer vi 51 km och dag 2 49 km med målgång i Avebury. Vi ska bo i Reading och kommer att ha cirka 40 minuter till starten med bil. Vi reser i morgon och denna gång har vi hyrt bil. Vi flyger till Luton och sedan kör vi sydöst några mil. Vi ska köra en liten omväg för att träffa Lilltösen som bor i London sedan 4 år tillbaka. Jag börjar bli lite pirrig i magen, men jag tänker mycket på att vi klarade förra årets lopp i den värmen som det var då. Detta loppet har färre höjdmeter och det hjälper också när jag tänker på helgens 100km. Loppet går på Englands äldsta väg som är 5000år gammal. 

Jag har glömt alla de negativa/jobbiga tankar från förra året. Jag minns bara allt det vackra och det fantastiska arrangemang. Jag vet och kommer ihåg hur jobbigt det var i värmen, men alla pitstops och alla funktionärer var så bra, så allt gick ett pitstop i taget. Klarade jag 88km förra året i den värmen i de otroliga backarna, så klarar jag såklart detta loppet också. TILLSAMMANS MED KÄRLEKEN.  <3 Jag ska försöka blogga när jag är i England. När upplevelserna är färska i minnet.  <3 


See You


Cattis

BUS 2019

Som vanligt går det ett tag mellan mina blogginlägg, och så även några lopp har det sprungits, men jag tänker ändå skriva racerapport om det senaste sprungna loppet som var BUS i Trelleborg Backyard ultra. Varje varv är 6,7 km mat och vila mellan varje start, varje heltimme. Eftersom vi ska åka till England och springa 100km helgen efter BUS så var min plan att lyssna på kroppen, men gärna springa en mara. Vädret visade sig tidigt att det inte skulle vara som de två tidigare åren då vi varit i Trelleborg för BUS då det har varit soligt. Detta ställer till det för mig och mitt mentala. Jag glömde min regnjacka hos dottern, så då blev jag ännu mera negativ inför loppet. Jag bestämde mig för att springa så länge det kändes bra och när/om de negativa tankarna kom skulle jag sluta att springa, för jag ville ha positiva känslor och tankar med mig hem.

Vi kom ner cirka två timmar innan start, vi satte upp vårt lilla tält och våra campingstolar i det stora tältet som Sweden Runners fixat pga vädret. Jag träffade två Springande tjejer från fb, som jag har skrivit med ibland och det är alltid roligt att träffas irl. Jörgen från Perstorp som även sprang förra året var oxå där. Tyvärr inte hans underbara fru Emma, då hon ville vara hemma för deras älskade vovve var på sjukhuset. Många andra fina löpare som vi har lärt känna under åren i ultravärlden fanns oxå på plats, så roligt att träffa dem alla. 

Starten gick och varv ett och två kändes jättebra. Bra känsla i kroppen och bra fart i stegen. Regnet kom och vi stod vid depån mellan starterna, detta resulterade i att jag förmodligen åt för mycket om sedan ville ut. Därför blev det endast fyra varv och 26,8 km. Under varv fyra tyckte jag att det var tråkigt att springa, jag hade sprungit hela varvet ensam utan Kärleken och det var dags för bajamajabesök igen. Så, jag tog glatt emot min medalj av Marcus och kände mig nöjd över mitt beslut. 

Sedan blev det en väntan på Kärleken som ville springa 7 varv och få mara/ultra. VId varje avslutande metrar på hans varv tog jag emot honom på gröningen och sedan peppade jag honom vid nästa start. När han hade startat på varv 7 så packade jag och sambons son ihop våra saker och väntade in Kärleken. När kramar och medaljen var utdelad, så körde vi hem nöjda och glada. 

Vi har sprungit alla lopp som Sweden Runners har arrangerat i Trelleborg. Det har blivit fem medaljer var och 398,2 km tillsammans. 



Det säger en del om dessa fantastiska människor i Sweden Runners. Nästa år kommer deras lopp att göra basen i mitt loppår. bara för att.... det är toppklass på dem <3    


See you


Cattis