Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Löparkalaset Mara #25

4/5 sprang vi Löparkalaset i Trelleborg som Sweden Runners anordnar för andra året i rad. Vi sprang där även förra året oxå och hur tråkigt det än låter med att springa på varvbana som är 400 meter så är det fantastiskt socialt och trevligt lopp. Målet var, som vanligt, nytt pb. Då behövde jag springa 45,8km.  Starten gick och min plan detta lopp var att följa Kärleken så länge det bara gick. I växjö i december höll jag hans tempo i 1,15h. Tyvärr gick inte det denna gång. Min kropp var trögstartad och det gick tugnt i två timmar. Jag matade på och fick sätta målet att fixa halvmaran, sen fortsätta varv efter varv. Två toabesök under timme två blev det, men inget magont. Så jag fortsatte. I timme tre började jag springa 15 minuter och gå i en. Det höll i cirka en timme, sedan kändes löpningen lättare. Mot maran. Mara nr 25 Till sist var maran gjord på 5,37 (tror jag) Något nytt pb på 6timmars kändes långt borta, så jag sprang så mycket som jag kunde för att se var jag skulle hamna. Sista varvet väntade jag in Kärleken och vi gick/sprang tillsammans över mållinjen(där man mäter chippen) Jag tog upp min telefon och såg att jag var några sekunder ifrån femteplatsen. Min fantastiska support Rebecka höll mig informerad. TACK  @-}-- . Anders stannade vid mål, men jag satte fart den sista minuten och hann 219 meter till. Jag spurtade efter 5 timmar och 59 minuter och sprang om 3 damer. (troligtvis hade det inte någon betydelse i resultatlistan, men det kändes gott i stunden). 

Jag fick ihop 45219meter och mitt 25 maraton OCH Jag är supernöjd. Jag matar på med mer träning och en dag ska jag springa längre än 45,8  på sex timmar


Det var en kall dag som gjorde att jag sprang i min lättviktsdunjacka från timme 2. Den åkte på och av första timmen, men sedan behöll jag den på. En kort stund fick även keps och huva vara uppe då det regnade och blåste, men inget som jag brydde mig om efter fem timmars löpning  :-D  Jag lärde mig att min styrka är att mata på km efter km fast det är tugnt. Jag sprang upp mig från en nionde plats till en sjätteplats. Det är jag jättenöjd med.  (y)  8-)  <3 



  @-}-- Ett stort TACK till Rebecka Nylen som peppade mig under dessa 6 timmar och höll koll på mina km/placeringar så att jag visste hur jag låg till. I morgon är det jag som peppar dig under ditt Backyard Ultra lopp. STORT LYCKA TILL


See you


Cattis

Kristianstads stadslopp

Så var det äntligen dags för vårens mål. Kristianstads stadslopp 5 km i min hemstad. Som jag hade längtat. Min dröm skulle bli sann. 5 km på 25 minuter. Jag har tränat intervaller på löpbandet under några veckor, både 10 minutsintervaller x10 och 30sekundersintervaller x 20. Jag ville verkligen att det skulle räcka. Skulle jag berätta på fb? Det var frågan. Till slut skrev jag ett litet inlägg på min egen sida samt i Springande Tjejergruppen. Många pepp och heja rop blev det. Tack för det (y) 

Jag hade min syster, min sambo, min systerson, min dotters svärmor, min dotter och svärson med mig och de lovade att skrika högt och peppa mig. Det var tre varv i centrala Kristianstad, så de skulle heja på mig tre gånger. När starten började närma sig, kände jag mig nervös, svag i benen. Jag står alltid långt fram i loppen för att få lite gratisfart av de snabba löparna i början. Det gjorde jag även detta lopp. Vid starten kom Petra Skiöld in och ställde sig. Jag följer denna fantastiska kvinna på IG och älskar hennes comeback i löparkläderna. Jag gick fram och presenterade mig, "Jag är Tealover som skriver till dig ibland. Så roligt att se dig komma tillbaka. Stort Lycka till idag" Hon tackade mig på IG efter loppet och lovade att bära med sig mina ord  <3 

Tyvärr kände jag direkt när starten gick att kroppen inte gick igång. Jag blev TORR i munnen, och det kände jag igen från nervositeten från när jag graderade i karaten på 90-talet. Ja,ja, bara att springa så fort som jag kunde. Första km gick på 5,02. Redan då visste jag att det inte skulle bli pb. Jag hade behövt springa första km på 4,30. Andra km gick på 5,54. Lite modfälld, lite ledsen, men jag matade på, vinkade på min supoorters vid varvningen. Jag brukar ha mer energi de sista hundratalsmetrarna, men inte ens det hade jag denna gång. Måltid 28,07 och en 35plats av 112 kvinnor. Plats 121 av 242 startande. Så, i mitten. Topp 10 hade jag hamnat om målet hade uppnåtts. Det viktigaste denna dag var FRÅGAN som min älskade syster ställde 2 timmar innan start. Vad händer om du inte når målet?

Ja, vad händer. Absolut ingeting. Nya mål, nya intervaller och nya lopp läggs till mina erfarenheter och någon gång ska jag springa 5 km på 25 minuter. Det som jag tar med mig är att det "offentliga" på fb satte press på mig.  Fast att det absolute inte behöver bli press, så vet vi ju inte hur våra kroppar/tankar blir av att vi sätter press på oss inför andra. Jag ska testa med att behålla mina framtida mål utanför fb och sedan reflektera hur kropp och själ mår av det. 



Efter loppet gick vi till min syster och firade hennes födelsedag samt de tre mammorna som var där (^)  <3  

See You


Cattis