Ni som läser min blogg vet att det kan gå långt mellan inläggen. Det var INTE min plan, detta år, men dagarna försvinner, veckorna susar förbi och nu helt plötsligt så är det 1 mars. Jag känner att året har börjat bra för mig och träningen. Det som det inte händer så mycket med är de kg som smugit sig på helt obemärkt  :-D  :-[  Så nu har jag tagit beslutet att strunta i vågen och siffrorna och träna enligt mina planer som jag har. Jag äter bra mat och har gjort det hela året, jag dricker ingen alkohol och jag tränar mer än jag har gjort innan. Den största förändringen som jag känner i min kropp är rörligheten efter alla yinyogapass som jag har gått på. Det är verkligen min form inom yogavärlden. Det är en vilande form av yoga där man sitter i positionerna i 3-5 minuter. Det är sittande och liggande positioner och det gör gott för bindväven i kroppen. En annan ny träningsform som kommit in i mitt liv detta år är Magdans. Varje söndag dansar jag magdans. Det är otroligt bra för rörligheten samt styrkan i core och armar. Perfekt för mig som löpare <3 


När det gäller löpningen har jag fått ihop 117,8 km i januari och 153,4 km i februari. Jag har sprungit två maraton i februari, så därav fler km där. Vi har två torsdagar med 14 dagar emellan kört till Danmark och sprungit maraton där. Kanonkugle maraton utanför Köpenhanm. Första gången åkte vi dit med hela familjen Gren och andra gången körde vi dit själva. Den 7/3 är det dags igen för årets tredje långpass och tredje maran. Den första sprang vi i regn och för mig var det bara att klara den med så positiva tankar som möjligt. Johanna Gren sprang de flesta km med mig och de som hon inte sprang vid min sida var hon några meter före mig tillsammans med sambon. Det blev ett kanonlopp trots regnet. 

Tid 5,40,49.

Planen och önskan på nummer två var 5,15. Vi sprang i det tempot som funkade för mig, vi kortade ner pauserna i depåerna och varvens tider var bra. MEN hur länge skulle detta hålla? Det vet jag ju aldrig under en mara. Vi hade koll på våra klockor och vad km-tiderna behövde vara för olika sluttider. 5.15 var MAX på maran, det hade jag bestämt mig för. När det blev tungt så hade jag koll på klockan och försökte trycka på så gott det gick. Sambon höll koll på sin klocka när det visade sig att vi skulle komma under 5.15, sen kom vi på att det blev under 5,10. Då fick jag för mig att jag ville under 5,07 för det hade jag inte varit sedan hösten 20,17. Jag sa inget om denna tid till sambon, men när vi gick ut på sista varvet som var drygt 4 km, då visste jag och jag satte fart. EFTER 38 km  =-O  :-D satte jag fart. När vi kom in på den sista uppfarten/vägen innan målgång sa jag till sambon att jag skulle berätta vid mål varför jag sprang så snabbt nu. VI kom i mål på 5,06,03. 34,34 bättre än 14 dagar tidigare. Det var coolt, det var magiskt och det gav mig en känsla att mitt huvudmål 2019, att följa 4;45 ballongerna för sjätte gångens försök ända in i mål i Budapest kommer att funka.  (y) 


Detta lopp visade jag för mig själv att mitt mål att sluta vara så bekväm funkar. Jag springer intervaller under mina träningar, jag trycker på ute i skogen här hemma och under våra träningslopp i Danmark vågar jag pressa mig mer än jag har gjort tidigare. Jag kan bara säga att ALLA borde ha en Johanna Gren i sina liv. Hon är guld värd med alla sina maratonerfarenheter. Hon får det att låta enkelt. Det är inte enkelt, men huvudsaken är ju att jag lurar huvudet att tro det under loppen  :-D Sambon säger "under 5 timmar på torsdag  7/3" men det sa han dagen efter förra maran och efter en tuff dag på jobbet, så då var jag inte så intresserad av det, men jag vet att pyttelite mer fart i benen samt ännu mindre tid i depåerna, så är vi under 5 timmar på torsdag. VI har en plan ;-)  <3 





Hoppas att ni har fått en fin start på året. 


See You 


Cattis