Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Årets nionde mara

Så var det då äntligen dags för maran som Johanna Gren hade väntat på. Även vi andra hade väntat och förundrats över denna tjej. Hennes mara#100 i år. Mitt tredje lopp tillsammans med henne. Vårt senaste lopp i Danmark 18/10 sprang jag en halvmara och Johanna en hel såklart. Nu hade jag låtit kroppen vila klart så jag var redo för en helmara igen.  (y) Vi körde till Helsingborg så vi var där 30 minuter innan start. Där var mycket folk. Fokuserade, glada och förväntansfulla. Starten gick och jag och Kärleken joggade iväg med de andra. Lugnt och snyggt, som vanligt. Vi hamnade bland de sista direkt, men idag var det fokus på km, inte tid.  ;-) 8 varv skulle vi springa på denna varvbana och den var vacker och mysig varje varv. Varenda gång som vi mötte Johanna så skrek, peppade, pushade hon mig och det hjälpte mig verkligen.  <3  TACK @-}-- Där var en uppförsbacke på 300 meter i varje varv, och jag sprang alla utom de två sista. Jag gick sammanlagt 800 meter under hela loppet. Jag joggade på lugnt lugnt och åt och drack det som jag hade planerat vid depåen. 

Jag hade inte en enda svacka, jag bara fixade en km efter den andra. Jag sprang tillsammans med Kärleken hela tiden. Ibland var han före mig, men han väntade alltid in mig.  <3  Helt plötsligt hade det gått 5,49 och vi sprang över mållinjen. En hel mara utan en svacka, utan tunga tankar WOW. <3 



 <3 Johanna var i mål och tog emot mig med en kram. Stort grattis till henne (^) Korv med bröd serverades vid mål och tre stycken slank ner i magen. Mums Mums :-P 

Nu är det ett lopp kvar och även det ska jag springa med Kärleken och Johanna. 12timmars i Växjö i december. Samma lopp som var årets sista lopp 2017. Då fick jag ihop 53 km på nio timmar. Svullen och öm mage var med mig förra året. Målet i år är att vara igång ALLA 12 timmar för det ska Johanna göra. Så mot PRT och nya Personliga Rekord på Personliga rekordens Tävling. 


See You 


Cattis

Årets sista mara

Nu är det dags för årets sista mara och årets nästsista lopp. Detta lopp är inte vilket lopp som helst för det är Johanna Grens #100 maraton för i år =-O  <3 . Det har varit en självklarhet för oss att dela detta med henne och de andra löparna i Helsingborg. 

Jag känner mig lugn inför maran och jag tänker sub 6timmar och förmodligen och förhoppningsvis kommer vi i mål innan sex timmar, men jag ger mig positiva tankar istället för att fundera på det tunga och tråkiga om jag inte klarar en viss tid. Jag bytte bort söndagnatten på jobbet så att inte jobbtankar ger mig negativa tankar under loppet. Ledig måndag ger mig ännu mera positiva känslor inför loppet. Allt handlar om att koppla tankarna i rätt riktning. Ibland tar det lite längre tid, men ibland så lyckas det direkt.  :-) 

Idag blir det en lugn dag hemma, med endast en 8km lugn joggingrunda i skogen med mitt fyrbenta barnbarn. Yoga, bra mat och sen lite jobb ikväll då de har ordnat lite extra för de boende så jag kör dit och stöttar upp. (y) 

Min önskan inför morgondagen är att jag får springa hela maran med Kärleken. Har dock sprungit en mara och ett ultralopp på 50km mer än mig i oktober, men jag hoppas att han har vilat sig i form. <3 

See You

Cattis