Äntligen är jag hemma efter denna magiska helg. Det blev ännu bättre, coolare, roligare, vackrare än vad jag kunde drömma om. 

Vi kom till  England på torsdagen och åkte till Winchester där målgången skulle vara under söndagen. Vi gick och kollade in Katedralen i Winchester på fredagen. Vi skulle ta det lugnt och spara benen, men lyckades ändå få ihop 30000 steg på torsdagen och fredagen  =-O  Vi hade bokat Airbnb och bodde hos en fantastisk kvinna där vi även skulle bo efter loppet. Hon ringde så att taxin hämtade oss på lördagmorgonen så vi kom till den parkeringen där bussen skulle hämta oss och köra oss till starten. Bussen kom 5,45 och vi var vid starten en timme senare. 





Starten skulle vara 8.15, så vi hade gott om tid att hämta våra startnummer, fota och fixa tatueringar av bland annat routen.  8-)  Solen sken och det skulle bli en varm dag. Det blev det. Jag hade 1,5 liter och då var en liter energidryck med salt i. Jag räknade ut under dagen att jag drack 6 liter vätska. Det var riktig högsommarvärme. Vi sprang en del i skuggan, men otroligt mycket i solen, som ni kan se på bilderna. 



Det var tufft underlag, då det var gamla vägar med sten som satt fast. "Klappestensväg" säger sambon att det heter. Jag är otroligt rädd för att trilla efter mitt fall förra året,så jag kunde inte springa fort. Vi såg tre stycken som trillade och slog sig blodiga. Och det var säkert betydligt fler som trillade. 


Första pitstop var vid 12,8km och andra vid 24. Där fanns ALLT. Dubbelmackor, powerbars, chips, bananer, apelsinklyftor, choklad, vatten, saft, cola, kaffe, te. Jag såg till att mina vattenflaskor var tomma så att de kunde fyllas på. Jag drack cirka en liter vid pitstop + påfyllning av flaskorna. Toaletter fanns oxå och de behövde jag besöka vid varje stop  :-)  Bra med toaletter så att det inte blev någon stress för mig. 



Vid cirka 34 km kom där en uppförsbacke och då sa vi till varandra, "Detta är nog sista backen innan Basecamp, där vi skulle övernatta. Denna backe var otroligt lång. När det kändes tungt, då vände jag mig om och tittade ut över de vackra vyerna och fotograferade lite. Då visste jag varför jag sprang detta lopp.  <3 När vi kom upp på toppen såg vi en väldigt brant backe ner och därefter en väldigt brant backe upp, som man nästan fick klättra upp i.  När den något kortare, men brantare backe var slut, så såg vi i alla fall en till uppförsbacke  :-D  Då bara skrattade vi. Och som om inte det var nog, så kom det en sista backe innan våra 38 km för dagen var klara. Dag ETT var klar efter sex timmar. (y) När vi kom in över mållinjen till Basecamp,  blev vi väl mottagna där alla frågade hur vi mådde och berättade var all mat fanns. Vi gick tillsammans till information där vi fick ett varsitt tält. Sambon frågade om man fick sova tillsammans och det fick vi  <3  Grön färg och tält 38 och 39 var våra. Kärleken gick och duschade direkt medan jag gick och kollade in vad där fanns att äta. Där fanns ALLT, men inte så mycket ren protein som jag hade önskat. Jag tog av det som passar min kropp bäst och efter det valde jag duschen. Där var sex duschar så det tog lite tid innan det blev min tur. Hjärnan var inte så skärpt, så jag trodde att jag inte hade någon duschcreme med mig, så jag duschade av mig saltet med vatten. Duschcremen hittade jag senare  :-D  

I basecamp fanns massor med mat, massor med toaletter, duschar, bar, medical center, massage, yoga mattor med foamrollers, livemusik, chillarea med sacrosäckar framför tvn där Fotboll visades. Det var magiskt och alldeles sagolikt. <3 



Denna första dag tog jag som ett långpass. Andra dagen var utmaningen, de resterande 50 km. Jag var aldrig rädd för att inte klara det, det vara bara att sätta en fot framför den andra. Och ibland vända sig om och fotografera lite  <3 

Det går ju inte att låta bli att nämna VM i fotboll när man 

springer lopp i England samtidigt som VM går. Alla hejjade på Sverige när de spelade på lördagskvällen. Alla engelsmän ville ha ut Tyskland (och de fick som de vill). Många satt/låg och kunde inte hålla sig vakna alls, haha. så trötta vi alla var. Innan jag gick och la mig  i mitt gröna tält nr 39 så sjöng killarna vid mållinjen om Janice som de fortfarande väntade på. De sjöng att de skulle vänta uppe på henne så hon kunde komma när hon ville. En alladeles egenkomponerad <3  låt för en deltagare. Så fint, så roligt.


Good Night

Del 2 kommer snart 


Cattis