Så var det då dags för årets första lopp för mig. Det var inte sambons första lopp, då han har sprungit både ett 6timmars lopp samt en halvmara. Detta skulle bli vår tredje mara tillsammans och mara i land nummer tre för mig och land nummer fem för sambon.

Jag hade bara fått till två långpass på vardera 26 km och kanske 2-3 på med cirka 18 km, så jag var lite nervös. Runstreaken var över, så jag hade inte sprungit på fem dagar när det var dags för loppet.  Jag har inget minne från av att jag har varit så nervös innan lopp tidigare, men jag har inte heller haft så lång loppvila på väldigt länge. Min orkeslöshet har såklart satt sina spår i pannbenet, så det var många jobbiga tankar veckan innan loppet.

Vi reste ner till Gdansk på torsdagen och hittade till slut vår lägenhet som visade sig vara otroligt fin och den låg på gränsen till gamla stan.  (y) Det blev inte så mycket vila innan loppet även om det var planen, då vi gick 16000 steg första dagen och 11000 andra. Men vi tog det lugnt ändå och njöt av det fina vädret.  <3 Det var lite oroväckande med för många grader under loppdagen, men våren har ju varit efterlängtad under några veckor, så det var såklart blandade känslor. Vi hämtade nummerlapparna på fredagen och goodiebagen innehöll både buff, t-shirt, keps och en ansiktskräm till damerna och intimtvål till herrarna  :-P  till priset under 200 kronor. Det var inte jobbigt eller svårt att ta sig till området där start och mål skulle vara, så där försvann lite nervositet. Under loppdagen, på söndagen,  var vi på plats en timme innan  start och lämnade kassen samt besökte toaletten. När vi kom till området så släppte nervositeten och jag kände mig otroligt lugn. Inte ens oro för värmen hade jag. Jag hade med mig 1,3liter energidryck och 7 chockladbollar. Vatten/banan skulle finnas var 2,5 km där fanns även bajamajor vid varje kontroll. 

Vi hittade skylten 4.45-5.00 och ställde oss där  (y) 

En man kom och snackade med oss och några log och sa hej. Vi skulle följa 4,45 ballongerna som två tjejer hade. Starten gick klockan 9.00och vi tassade iväg. Jag tyckte att det gick långsamt i början, min klocka visade 6,50-6,55 fart, vi skulle ligga på 6,45. Sen gick det snabbare och till slut landade vi runt 6,42. Jag hade absolut inga problem med att följa detta tempo fram till klockan 11. Då kom värmen och det blev svårt att äta chokladbollarna. Jag drack min energidryck och tog någon banan vid någon station.

Vid 23 km släppte jag ballongerna och så även Kärleken såklart, då han springer i mitt tempo. Jag lyckades ändå springa i pb-tempo till 36km, och vi hade sprungit i fem timmar då det endast var en km kvar. Det som gjorde att det gick så långsamt på slutet, förutom att det var ett maratonlopp som är hårt på slutet  =-O  var att jag började få ont i magen. Jag fick väldigt ont och då drog jag ihop kroppen och Kärleken sa att jag skulle gå lite, och sträcka på mig. De små korta promenaderna gjorde ju såklart då att maran tog mer än fem timmar. Vid 37-39 km var det en raksträcka FRÅN målet, där man sedan skulle vända och springa mot målet. Det var tufft. Jag var så himla förbannad på bansträckningen  :-( , fast det egentligen inte alls har någon betydelse hur banan är 42195meter ska ju springas oavsett åt vilket håll man springer. Det blev ett litet besök på bajamaja vid 39 km, sedan tassade vi mot mål. Vid sista bron fick vi springa riktigt snyggt, då fotograferna väntade där. När vi såg arenan och närmade oss målgången i hallen inomhus kom tårarna. Vi lät några passera för vi ville vara ensamma vid målportalen då vi sprang i mål för att fotot skulle bli snyggt. OCH, så snygga vi blev då haha.   <3 Hand i hand med armarna mot skyn när vi sprang i mål.



YES!!!! I did it. Min 12 mara, min tredje tillsammans med Kärleken.Mina känslor efter detta lopp är bara positiva. Jag kunde redan dagen efter tänka mig att springa detta  lopp igen trots denna otroligt tråkiga hemska bansträckning med långa raksträckor och många vändningar. Att det behövde bli ett besök på bajamaja är jag inte ledsen över. Jag ser det positiva att det inte behövdes förrän vid 39 km. De första 23 km var otroligt lätta och det tar jag med mig. Målet för 2018 är ju pb på Budapest i höst, så därför är jag inte ledsen över att det inte blev så nu. Träningen har absolut inte varit prestationsinriktat mot ett pb, så jag väntar med det.


Att få springa tillsammans med Mannen i mitt liv är alldeles underbart. Att han väljer att springa med mig i mitt tempo, det värmer mitt hjärta. Han servar mig med vätska, tar fram mina chokladbollar under tiden vi springer, fyller på energidryck i rätt flaska under loppet mm. Han stöttar, han är positiv, han ser till att jag dricker mycket vid stationerna. Han är allt som jag behöver. Han är klippan i mitt liv.   <3   <3   <3

Nu vilar jag med yoga och kärlek och sen är det mot två snabba 5 km lopp- Vårruset med Stortösen samt Löparkalaset i Trelleborg. Dagen efter det snabba 5km-loppet i Trelleborg springer jag och sambon Löparkalasets 6timmars lopp. Det ser jag oerhört mycket fram emot. Det är den 12 maj, så det är ett par långpass kvar innan dess. 

See You

Cattis