Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från december 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Mot 2018

Jag börjar att summera 2017 som slutade på 2182 km och ett snitt på 5,97 km per dag i min Runstreak. Även om jag vill springa mer och längre 2018, så tänker jag ändå att allt över 5,97 km per dag i snitt är bättre än 5,97. 

Jag tänker börja 2018 med loppvila, och loppvila för mig är att jag inte har några lopp inplanerade i januari och februari. Det betyder inte att jag inte tänker springa något lopp i februari  :-D men inget planerat just nu. Jag mår kanske bättre med min utmattning, så att jag känner för att följa med Johanna Gren till Danmark för att springa maraton. En sak som är säker under 2018 är att jag återigen måste bromsa, tänka och reflektera kring jobb, livet, loppen och resorna, för hösten 2017 blev lite för jobbig för mig på många plan.

Målet under 2018 är ändå att springa 11 maraton och att jag har valt just elva maraton beror på att jag från 2013-2017 har sprungit 11 maraton. Därför ska det bli elva 2018 (y)  Det kommer såklart inte att bli elva med fokus på personbästa utan de flesta blir långpass och nya lärdomar. Det kommer att bli ett dubbelmaraton med maraton två dagar efter varandra i England under vår semester. Race to the Kings. En annan plan är dubbelmaraton samma dag i Danmark med Johanna (och kanske och förhoppningsvis sambon). Mitt långsiktiga mål är fortfarande Trans Scania, men jag och sambon har ändrat det loppet till 2020 och att vi då ska springa det tillsammans. <3  Jag känner mig trygg med att flytta fram det loppet, då min kropp fortfarande blir matt och väldigt trött emellanåt. Jag vill ha två år till på mig att öka tid och distans sakta men säkert.

Jag och sambon har gjort en grovplanering inför 2018 tillsammans, de flesta lopp ligger perfekt för mig i mitt schema(bra planering-heja oss), vilket gör att det känns tryggt för mig och min vilja att springa massa lopp. 2018, så ockå bli året då jag verkligen funderar mer än en gång innan jag bestämmer mig för ett lopp så att både kropp och själ hinner med  <3 

Höjdpunkterna för mig kommer att vara loppet i England, Helsingborg maraton, Budapest maraton samt ett 6 timmars och ett 12 timmars lopp, där jag jobbar med mig själv och känslan i kroppen som gör att jag vågar pressa mig till nya personbästa. Jag tävlar inte med någon, jag pressar inte mig för mycket (enligt mig själv) för jag är en otroligt bekväm löpare som inte tar ut mig i första taget. Det ser kanske konstigt ut när ni läser detta, eftersom jag springer maraton och ultra, men jag lunkar på i ett väldigt behagligt tempo under långloppen och tar inte ut mig särskilt mycket. Pulsen är väldigt låg och jag är knappt andfådd när jag springer... det skulle jag gärna vilja bli om jag bara kan pressa mig lite mer  ;-)  Det får verkligen bli 2018 års viktigaste mål, att våga lite lite mer. Jag har gjort det under några lopp i år, men det slutade då i Österlen med DNF. Men, jag vågade hålla högt tempo i början. 


Jag har mycket att jobba med under 2018 och jag ser fram emot detta år, eftersom när jag tänker tillbaka på 2017, så var där så många lopp som jag inte är nöjd med. Lopp efter förkylning, trillade och skadade axeln, magproblem som gav mig tid att besöka skogen och bajamajor under två maraton... osv osv.... Jag är självklart otroligt nöjd med 2017-års löparår, det som jag är ledsen över är min känsla över det jobbiga. Jag vet inte om ni förstår hur jag menar, men jag tar inga negativa tankar med mig från 2017, jag ser tillbaka på detta år med stolthet och ödmjukhet över hur allt blev. 

2018 kommer även att bli Sambons år OCH Vårt år, då de två senaste åren har han bytt ut båda sina höftleder. Nu är han redo för att komma tillbaka till den form han var 2013. Det ska bli ett sant nöje att dela detta mål med honom och få vara delaktig i hans väg tillbaka.  <3 Några lopp kommer vi att springa tillsammans och några var för sig.  (y)  <3 


Nu säger jag bara MOT 2018 


See You 

Cattis <3 

2017

En summering av 2017års lopp blir, Jobbigt.  :-D Magen krånglade på fler lopp än den skötte sig. I april hade jag en mansförkylning som tog musten ur allt det fantastiska i Budapest och halvmaran där. Där kom kampen redan vid 8 km, men i mål kom jag tillsammans med sambons pepp. TACK  <3 

Ändå!! Detta år fixade jag Personbästa på fem km, maraton, distans och tid. Vem bör inte vara nöjd med det?  (y) Jag känner själv att min mentala krach på fortallyt  i juni tog oerhört hårt på mig. Jag har analyserat den tävlingen och vet vad som hände, men att jag inte klarade av att gå så länge som jag önskade, det tog hårt  :'( 

Även detta år har sambon och Kärleken i mitt liv fått ny höft. Trots sina problem har han sprungit både ultror och maraton. Det mest magiska var när han sprang/genomförde Budapest maraton efter 38 dagar med den nyaste höften.  @-}-- Våra resor tillsammans då vi även vi springer är helt magiska. I år har vi inte sprungit lika många lopp tillsammans men nästa år blir det så. I Helsingborg sprang jag ensam igen och han, tillsammans med dotter  och svärson mötte mig i mål. MAGISKT ÄR ORDET I Budapest hade vi en plan tillsammans eftersom det var hans första mara med ny höft. Det blev vår huvudplan vi följde, eftersom han klarade maran  @-}-- Jag sprang både maraton i Helsingborg och Budapest med nya personbästa. Trots toabesök under båda loppen. Så, jag vet att nästa års maraton kommer att bli ännu bättre. Trots att de båda loppen var mycket kamp och kämpande med magen i Helsingborg och värmen i Budapest, så tar jag med mig känslan av mina personbästa. 

Helsingborg 2016 5.09- 2017 4.56,54

Budapest 2015 4.59.27- 2017 4.56.07

Det som jag själv tycker är så häftigt med detta löparliv är just att jag plockar fram vad jag vill få ut av loppen i det stora perspektivet, jag plockar fram det positiva, trots att mycket var negativt. Jag vet ju med mig själv vad jag inte gör för att förbättra min löpning. Jag tränar för lite backar och jag styrketränar för lite. Detta kommer att vara med i mina mål för 2018, men mer om det i ett annat inlägg. 

Mitt absolut bästa lopp känslomässigt var i Borås i november, då vi sprang sex timmar runt en sjö  som var drygt 1800 meter. Jag hade känning av förkylning dagen innan och blev väldigt ledsen då, men jag tänkte att jag lyssnar på kroppen och låter den sköta sig själv. Jag gick första varvet och sedan lunkade jag på lite lugnt och snyggt. Det funkade hur bra som helst och det loppet slutade med maraton nummer TIO och personbästa på 6 timmars. (y) MEN, det är själva känslan under loppet som jag tar med mig. 

Under detta år har jag försökt lyssna på de som vågar vara 100% ärliga mot mig innan/under/ efter loppen och det är i första hand min sambo och äldsta dotter. Min äldsta dotter framförallt väljer rätt ord som får mig att tänka till ordentligt inför loppen. "Du håller dig aldrig till planen, mamma, det är dags nu" en ärlig och bra kommentar, som betyder mycket för mig. TACK hjärtat  <3 Jag har väldigt många fina supporters som stöttar mig och de är oxå fantastiska, men det är bra att höra, "du tränar för lite långpass" "Du behöver springa mer i backar" Jag säger ofta dessa kommentarer till mig själv efter loppen, men sen glömmer jag bort dem. Jag tackar ER som vågar och vill vara ärliga med vad som krävs för att bli ännu bättre löpare.  <3 2018 kommer att bli annorlunda, då kommer detta inte att bli bortglömt. Alla andra som peppar och skickar lyckönskningar betyder oxå otroligt mycket. Stort TACK till Er också @-}--  

Lopp, personbästa i all sin ära, Det viktigaste för mig är ändå mitt mående. Jag har aldrig mått bättre i både kropp och själ även om hösten och höstmörkret (samt dålig mage) har tagit hårt på mig. Jag har gett mig själv lite för mycket stress i och med en "kladdig" höst med mycket schemabyte för lopp och resor. Där säger jag till mig själv, "Gör om Gör Rätt" Det tillsammans med nya löparmål tar jag med mig in till nästa år  <3 


MOT 2018 och nya mål (y) 


See You

Cattis <3 

Personliga Rekordens Tävling

Så var det då dags att köra årets sista lopp. Som namnet säger på denna tävling är det rekord som räknas. Plan A var att köra och få 6timmars rekord. Bättre än i Borås i november. Planen var att starta lugnt. Skillnaden från i Borås var att jag hade problem med magen och hade haft ont  i den i 14 dagar. Starten var 17 för både mig och sambon som skulle springa i tre timmar och jag i 12.  Jag började lugnt och körde så ett tag. Kroppen ville inte öka alls, så jag märkte tidigt att det inte skulle gå så bra som jag önskat. Några besök på toaletten utan resultat som gjorde att det blev lättare i kroppen. Jag lyssnade på ljudböcker och det var ganska behaglig löpning fast det inte gick så fort. Där var otroligt många trevliga ultralöpare. Fotrallyidolen Fredrik. Lnda som sprang 100km i Tjörnarp helgen innan PRT. Jessica som sprang snyggt hela tiden och till slut vann 12timmars och en massa andra fler härliga löpare som hejade och kämpade hela tiden. 

Till slut var maran gjord, den tog 7!!! timmar ojojoj, då bestämde jag mig för att springa för distansrekord då inte plan A höll. Och jag räknade ut att det skulle jag klara till klockan två på natten. Då hade jag sprungit i nio timmar. Jag skulle jobba på söndag natten och när tankarna var lite mörka, så kom det arbetspasset in i tankarna, så jag kommer inte att springa och sedan ha en söndags natt fler gånger. Jag hejade på sambon varje gång som jag sprang förbi honom. Ibland bad jag om någon tjänst, men annars bara en fotframfördenandra. Klockan två sprang jag så att jag kom över 53 km och trots att det inte alls var som planerat för mig, så är jag nöjd. Tidsrekord samt distansrekord är hur bra som helst.  

Nu några dagar efter loppet känns kroppen bra igen. Julen är slut och snart är det nytt år. Jag kommer dock att hålla fast vid min loppvila några veckor, för jag tror att det är vad min kropp och själ behöver. 


See You

Cattis  <3