En summering av 2017års lopp blir, Jobbigt.  :-D Magen krånglade på fler lopp än den skötte sig. I april hade jag en mansförkylning som tog musten ur allt det fantastiska i Budapest och halvmaran där. Där kom kampen redan vid 8 km, men i mål kom jag tillsammans med sambons pepp. TACK  <3 

Ändå!! Detta år fixade jag Personbästa på fem km, maraton, distans och tid. Vem bör inte vara nöjd med det?  (y) Jag känner själv att min mentala krach på fortallyt  i juni tog oerhört hårt på mig. Jag har analyserat den tävlingen och vet vad som hände, men att jag inte klarade av att gå så länge som jag önskade, det tog hårt  :'( 

Även detta år har sambon och Kärleken i mitt liv fått ny höft. Trots sina problem har han sprungit både ultror och maraton. Det mest magiska var när han sprang/genomförde Budapest maraton efter 38 dagar med den nyaste höften.  @-}-- Våra resor tillsammans då vi även vi springer är helt magiska. I år har vi inte sprungit lika många lopp tillsammans men nästa år blir det så. I Helsingborg sprang jag ensam igen och han, tillsammans med dotter  och svärson mötte mig i mål. MAGISKT ÄR ORDET I Budapest hade vi en plan tillsammans eftersom det var hans första mara med ny höft. Det blev vår huvudplan vi följde, eftersom han klarade maran  @-}-- Jag sprang både maraton i Helsingborg och Budapest med nya personbästa. Trots toabesök under båda loppen. Så, jag vet att nästa års maraton kommer att bli ännu bättre. Trots att de båda loppen var mycket kamp och kämpande med magen i Helsingborg och värmen i Budapest, så tar jag med mig känslan av mina personbästa. 

Helsingborg 2016 5.09- 2017 4.56,54

Budapest 2015 4.59.27- 2017 4.56.07

Det som jag själv tycker är så häftigt med detta löparliv är just att jag plockar fram vad jag vill få ut av loppen i det stora perspektivet, jag plockar fram det positiva, trots att mycket var negativt. Jag vet ju med mig själv vad jag inte gör för att förbättra min löpning. Jag tränar för lite backar och jag styrketränar för lite. Detta kommer att vara med i mina mål för 2018, men mer om det i ett annat inlägg. 

Mitt absolut bästa lopp känslomässigt var i Borås i november, då vi sprang sex timmar runt en sjö  som var drygt 1800 meter. Jag hade känning av förkylning dagen innan och blev väldigt ledsen då, men jag tänkte att jag lyssnar på kroppen och låter den sköta sig själv. Jag gick första varvet och sedan lunkade jag på lite lugnt och snyggt. Det funkade hur bra som helst och det loppet slutade med maraton nummer TIO och personbästa på 6 timmars. (y) MEN, det är själva känslan under loppet som jag tar med mig. 

Under detta år har jag försökt lyssna på de som vågar vara 100% ärliga mot mig innan/under/ efter loppen och det är i första hand min sambo och äldsta dotter. Min äldsta dotter framförallt väljer rätt ord som får mig att tänka till ordentligt inför loppen. "Du håller dig aldrig till planen, mamma, det är dags nu" en ärlig och bra kommentar, som betyder mycket för mig. TACK hjärtat  <3 Jag har väldigt många fina supporters som stöttar mig och de är oxå fantastiska, men det är bra att höra, "du tränar för lite långpass" "Du behöver springa mer i backar" Jag säger ofta dessa kommentarer till mig själv efter loppen, men sen glömmer jag bort dem. Jag tackar ER som vågar och vill vara ärliga med vad som krävs för att bli ännu bättre löpare.  <3 2018 kommer att bli annorlunda, då kommer detta inte att bli bortglömt. Alla andra som peppar och skickar lyckönskningar betyder oxå otroligt mycket. Stort TACK till Er också @-}--  

Lopp, personbästa i all sin ära, Det viktigaste för mig är ändå mitt mående. Jag har aldrig mått bättre i både kropp och själ även om hösten och höstmörkret (samt dålig mage) har tagit hårt på mig. Jag har gett mig själv lite för mycket stress i och med en "kladdig" höst med mycket schemabyte för lopp och resor. Där säger jag till mig själv, "Gör om Gör Rätt" Det tillsammans med nya löparmål tar jag med mig in till nästa år  <3 


MOT 2018 och nya mål (y) 


See You

Cattis <3