Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från oktober 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Halvmara i London- Finally

Det tog emot så att ta mig till området där starten var för det var kallt och det regnade och jag stannade hellre i dotterns rum än gav mig ut i regnet. 

MEN

Jag kunde bara inte skita i lopp nummer två som jag hade betalt till och planerat att springa i London, så jag tog mig dit med tåg och buss. Redan på tåget var där löparklädda som jag förmodade skulle springa samma lopp, jag stannade där de stannade och tog den bussen som de tog, jag väntade och följde deras blickar och till slut följde jag dem till startområdet. Alla lika förvirrade innan vi hittade rätt.

Jag var tidigt ute, som vanligt, och det var sådär roligt att stå och vänta på starten i ett regnigt London. Loppet gick i en park och det var en två varvsbana. 

Min plan var att gå ut rätt fort som jag gjorde när det var Holaveden, MEN skillnaden här var att loppet började på gräs några hundra meter och sedan in i skogen/parken och till uppförsbacken. Tillbaka till starten, jag startade i första gruppen, vilket betyder att jag gjorde en riktigt fuling. Jag startade med dem som skulle springa halvmaran på 1,50. :-D Jag gjorde det för att jag ville få vara med dem i deras fart i början, samt komma hem så fort som  möjligt. Det gick inte riktigt som planen var eftersom det var en lång uppförsbacke direkt. Alla sprang om mig och det dröjde inte länge förrän andra startgruppen oxå kom i fatt mig. Jag brydde inte mig alls för jag ville bara hitta mitt tempo. Det gjorde jag under denna blöta geggiga halvmara som hade vattenpölar som vi antingen fick springa i eller zickzacka mellan allt vatten. Jag valde det senare. 

Mitt energiintag funkade denna gång. Heja, MIG. Jag gjorde enligt planen. Ett energibars var sjätte km. Energin kom direkt efter de var i magen och det var gott för pannbenet. Efter cirka sju km var det lättsprunget och då flöt det på bra. I slutet på första varvet så var där en uppförsbacke och det var bara att inse att loppet startade med uppförsbacke och slutade med en. Däremellan var det flackt, blött och geggigt. 

Vid 11 km kom en otroligt härlig känsla. OM att detta inte var mitt mål, jag behövde inte fixa pb, det var ett lopp i min älskade stad London. OCH resten av loppet bara njöt jag och blev så stolt över mig själv att jag äntligen sprang en halvmara i London.  <3 

 

 

See you Cattis

Holaveden Ultra Light-Halvmara

När vi kom hem från semestern så har jag, såklart, fortsatt med min Runstreak. #22 idag blir det om en timme. Det är en häftig känsla att jag har fått ihop detta utan stress. När jag jobbar heldagar som börjar 7 så springer jag på jobbet (det ingår i jobbet) och det känns otroligt privilegierat att kunna ha såna arbetsuppgifter.

I lördags var det dags för Holaveden Ultra. Starten går 9 på Gränna torg för ultralöparna som ska springa 52km. Vår kompis Rikard ska springa det loppet och därför började vår dag 4.30. Jag insåg på fredagkvällen att jag inte hade några ägg till frukost. Jag äter alltid ägg och bacon, men jag hade inga ägg och inget färdigt i frysen som jag kunde ta upp. Jag hade bakat bullar som funkar för mig och tänkte att de får agera frukost. Så jag tog en innan vi körde och en på fm och en energibars innan start kl 12.

Jag hade bestämt mig för att följa sista gruppen så länge som jag orkade och det blev i tre km i helt ok tempo. sen kom jag in i en fart som kändes jättebra och det gick otroligt bra i 12 km, strax efter kontrollen där jag tog en halv banan gick Holavedsleden in i skogen och fem km tekniskt jobbiga började. Farten gick ner sakta men säkert, det gick inte att öka hur mycket jag än försökte. Jag åt mina energibars som planerat och drack mycket vatten men kroppen blev bara tyngre och tyngre. 

Till slut hamnade jag vid mål och då ska vi som sprang halvmaran springa en runda i skogen för att få ihop till halvmaran. det var en runda på cirka 2,5 km och jag hade förträngt hur många uppförsbackar det var där. de tog ALDRIG SLUT.  :-[ Kroppen var helt slut och jag mådde illa, jag kunde omöjligt pressa mig mer och jag längtade bara till mål. 

 

Till slut så fick jag springa och highfiva Ola(tävlingesledningen) och pussa på Kärleken. Jag var helt helt slut. Illmåendet kom direkt och jag kände mig spyfärdig. Jag tog mig in och duschade av mig lite, men det var tungt även det. Sedan tvingade jag i mig lite soppa, men den kom upp strax efter igen tillsammans med värsta kramperna i magmusklerna.  :'(  Efter detta kom frossan och då förstod jag att allt handlade om mitt energiintag denna dag. Alltså: Min dåliga frukost bidrog väldigt mycket till min prestation denna dag. Detta kommer aldrig att hända igen. Mina uteblivna långpass efter Helsingborg Maraton 3/9 ingår såklart oxå i listan på vad som påverkade mitt resultat denna dag.

Jag förbättrade min tid med 7 minuter och min placering en klättring upp. Jag kommer att leva på de 12 första km för de var mina absolut bästa i terräng. 

Rikard kom i mål efter 8 timmar. Han kämpade och krigade sig i mål och jag är otroligt imponerad över hans fight i backarna i 52 km. 

Mat i magen när vi for igenom Värnamo gjorde att allt kändes otroligt bra igen. 

Nu fortsätter jag min Runstreak och min nästa halvmara 16/10 i mitt Älskade London <3 

See you