Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från september 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Nya rutiner under en semester

Egentligen borde detta inlägg handla om Helsingborg marathon, men utan att ha kollat så trodde jag att jag hade skrivit en racerapport, men det gör jag när jag kommer hem från Mallorca. 

Det är här på Mallorca i Cales de Mallorca, som jag har varit i snart 14 dagar. Efter maran blev jag förkyld och var hemma ett pass från jobbet, sen var jag  G igen, med ingefärashots. Vilken fantastisk uppfinning <3 Sen var det dags för vår efterlängtade semester tillsammans <3 

I morgon åker vi hem igen från Mallorca och jag har startat min Runstreak här. Torsdagen i första veckan sprang jag första gången och i morse sprang jag mitt #11. Fem km (cirka) varje dag runt 7.15 på morgonen. 

Först har jag sprungit ner till stranden och det är nästan 1000m, sen upp, neroch upp. Denna väg var stenig och ojämn så det var pyttelite tekniskt jobbigt. Sen efter backarna till stranden och upp sprang jag upp för en asfalterad väg som var cirka 400 meter. Upp och ner två gånger. Jag har sprungit två omgångar åt bägge håll sju gånger, tre upp och ner, två gånger och en längs ett gångstråk en gång. 

Det har blivit 62.6 km under 11 dagar. Det är magiskt, härligt, häftigt och coolt att ha kunnat få till en ny rutin i livet. Jag ska fortsätta med denna fantastiska rutin även hemma.  

Idag skiner solen från en blå himmel och vi ligger i våra solsängar och njuter av sista dagen. Vi kommer att återvända hit för det har varit lugnt och skönt tillsammans med fantastisk mat på ett all inklusive hotell. Det är ju så viktigt för mig med mitt sockerberoende och min matplan att hamna på ett bra hotell med bra mat. Här har det varit över förväntan.  <3 


See You. Cattis

Helsingborg marathon

Så var det då dax för mitt fjärde maraton, mitt andra i Helsingborg och mitt andra utan Kärleken vid min sida. Med kollaps i slutet av 2015 och med sjukskrivning som följd så visste jag att min kropp inte var som den var för elva månader sedan när jag sprang Budapest maraton.  Mitt Fotrallypannben skulle ta mig långt hade jag bestämt, och om den planen funkade skulle ju helt enkelt visa sig efter hand. 


Farthållarna var ju kändisar för mig så jag kände verkligen att det skulle kunna gå vägen fast jag skulle springa utan Kärleken. När fotograferingen var klar gick vi till vår plats och inväntade nedräkningen. Klockorna sattes på när vi sprang över startlinjen och vi var iväg. Tempot i början skulle vara lite högre och sedan långsammare på slutet. Jag följde med ballongerna i cirka 1,5 timme. Tiden går inte att bestämma riktigt, för hjärnan slutade ju att fungera och minnet att försöka komma ihåg loppet idag funkar inte sådär superbra. jag såg ballongerna länge och jag tänkte att jag springer i mitt tempo i 30 km, sedan försöker jag att springa så att jag kommer in på nytt pb.



Det var tungt i perioder. Jag tog mina energibars som planerat vid 6 km, 12 km och 18. Sen tror jag inte att jag tog fler för för den sista växte så i munnen när jag åt.  Jag drack så mycket vatten som jag kunde och tog apelsinklyftor och banan där det serverades. 

Jag växlade att springa med att gå. Jag fick sällskap av Emma en löparkompis under ett tag, men hon klarade inte av att springa så sakta så hon stack i sin fart. Hon sprang sin första mara som träning inför Berlin maraton om tre veckor. Så imponerande bra jobbat. 

Jag fortsatte med min resa och snart insåg jag att jag inte skulle klara att springa på 4,45. Då kopplade jag om tankarna att komma under 4,59 och när jag insåg att det inte heller skulle funka, så tänkte jag på min äldsta dotter som sa att jag inte ska tänka på tiden utan bara vara stolt över att klara av att springa maraton. Jag var illamående och yr emellanåt så jag visste att detta vara ett bra beslut att inte pressa kroppen. Mina tankar gick redan att jag ska träna på och fixa en starkare kropp inför nästa mara. Så helt lost var jag inte  ;-) 

Till slut var det nerförsbacke, havet och raksträcka till målet. Jag varvade löpning med snabb gång. Jag såg till att när jag närmade mig mållinjen så var jag ensam för att få snyggt målfoto. Det är otroligt viktigt i Helsingborg  :-* 

Jag letade och letade efter Kärleken och min dotter (och svärson) under de sista 200 metrarna, och jag längtade så att få se och höra dem. De stod efter mållinjen och skrek på mig. Tårarna rann och min fjärde mara var gjord. 


Först fick jag en kram och gratulationer av Andreas, en av arrangörerna som sa att medaljerna var slut, men att den skulle skickas på posten med kompensation. Jag gick och pussade på Kärleken och dottern, grät lite, pratade och sedan hämtade jag min väska. För de damerna berättade jag att medaljerna var slut och att det var dålig planering. När jag träffade mina supporters bakom tältet så kom damen från väskutlämningen springandes och tog mig i handen och guidade mig till en medalj. Jag tvingade Andreas att vara med på min selfie, jag hyllade loppet och kände mig otroligt nöjd.

Såhär dagen efter är jag fortfarande nöjd med min prestation även om jag tycker att det är tråkigt att inte kunna springa fortare. Jag vet vad jag behöver jobba med och det kommer jag att göra nu inför mitt nästa maraton om ett år. Det kommer att bli många besök på gymmet för att bygga styrka och snabbhet genom intervaller på löpbandet och svingande av Kettleball.

Det var mitt fjärde maraton, mitt andra ensamma och två minuter snabbare än för två år sedan i Helsingborg. Jag slapp spy och jag höll hela vägen. Tiden är oväsentlig som Kärleken skrev till mig på facebook och jag känner faktiskt oxå det för första gången efter ett maraton. 


See you