Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Ryggsmärtan gjorde att jag måste springa igen


 
Jag har varit så trött efter Markusloppet. Kroppen har varit så trött. Jag skulle kunna låta kroppen vila längre, men nu sa ryggen ifrån. Den gör ont=dags för löpning igen. Min smärta i ryggen kommer ifrån tung kropp (107kg) och svår foglossning för sisådär 22 år sedan. Smärtan har kommit och gott under alla år. Den blev bättre då jag började springa regelbundet 2009,men inte helt bra.
 
I våras började jag med yoga och mer coreträning än jag tidigare hade gjort. Det är bättre,men jag vill bli ännu bättre. Jag började gå hos en n osteopat i våras oxå. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska kunna spinga ultra och då ska jag hitta min väg dit.
 
Min svaghet är att jag är så bekväm. Men min plan är att ändra på det. Bättre coreträning, mer yoga,mer intervall träning.
 
Och
 
Jag började idag med fyra km på löpbandet, men fyra är bättre än inga alls.
 
Innan veckan är slut blir det fler.
 
See you Cattis

Taggat med: 

, ,

Markusloppet


Ultradebuten gjord. 30 minuter länge tid än planerat. 7,26 tog det. 3.34 till vändpunkten 27km dit, sen efter några km bröt Kärleken. Hans krop var slut och han kunde inte mer. Jag ville bryta med honom, inte för att jag var trött utan för att jag tyckte att det var jobbigt att länna honom när han inte mådde bra. Men jag är glad at jag fortsatte och att han sa åt mig att göra det.
 
Han ringde taxi och jag fortsatte att följa de oranga markeringarna. Sprang fel och hamnade nog på 53 km, men jag klarade det. Det var inte så jobbigt som jag hade trott, men det beror nog på att jag springer i så bekvämt tempo och därmed också tar lång tid på mig.
 
Nu ska kroppen få vila och återhämtning, sedan ska jag göra mitt bekvämlighetstempo lite snabbare.
 
Mot Nya Mål i Löpardojorna
 
See You Cattis

Taggat med: 

,