Om

Jag är en kvinna, snart 50 ;) som försöker hitta balansen i livet och sätta rimliga mål, som i mina ögon borde gå, men i andras ögon är helt absurda. Jag älskar livet med min sambo, och mina döttrar som alla har löpningen i sina liv i olika omfattningar.
 
Bloggen handlar om hur jag tar till alla hjälpmedel som finns för att jobba med mig själv för att hitta balansen som gör att jag kan springa ultra.
 
Följ med på mitt äventyr så märker ni att det går bara man vill.

Presentation

Senaste inlägg

Årets första lopp

Årets första lopp skulle vara Tjörnarparen 50 km 8/2, men jag hade något i kroppen för det gick inte att få fart på kroppen. Den kmtid som vi hade räknat ut att ha runder hela loppet var vi långt ifrån redan vid 10km, så jag kände att det går inte. Jag bröt vid 20 km och fick vara hemma från jobbet i tre dagar, så jag blev andfådd så fort som jag gick i trapporna här hemma. Tråkigt, men så är livet. Jag körde igång med träningen igen och jag påbörjade målet med att transportlöpa en gång i veckan till eller från jobbet som är 14 km. Det gjorde jag första veckan och sedan andra veckan. Denna vecka som vi är i nu gjorde jag inte det eftersom vi skulle till Skövde och springa, så jag gav kroppen vila. 

Vi körde till Skövde i fredags tillsammans med Johanna och Tony Gren, våra löparvänner med 997 maraton tillsammans i benen. Vi checkade in på hotellet, fick våra nummerlappar i receptionen (bra service) sedan lite chill på rummet innan middag på stan. Vi gick in på restaurangen Husaren först. VI fick bord. Vi fick vänta i 10 minuter. Kärleken gick till baren och fick menyerna. Sedan väntade vi 10 minuter till men ingen kom. VI GICK. VI gick till Pitchers och fick toppenservice och jag kunde inte låta bli att skriva en dålig recension på Husarens facebooksida :-D  Efter god mat blev det en god natts sömn och en toppenfrukost. Pannkakor med nutella och pannkakor med grädde sylt mm mm (y)  Superbra energi inför loppet. 


Loppet var på en bana på 1492meter och den krävde 28 varv och 419 meter för att få en mara, så starten var 419 meter innan depån och tidtagningen. Vi snackade då om att det blir bra med fem varv i timmen=30 varv=ultra. Så, det var mitt mål och plan från början. Starten skulle gå klockan 10, så 9,30 gick vi ut till depån och de andra löparna. Vi skulle alla köra våra egna lopp och det blev en selfie innan vi sa Lycka Till. Vi ses sen. (y) 



 Det var mitt sjätte 6timmars lopp och vi räknade ut att 30 varv var ett bra mål. 5 varv i timmen. Det höll i tre timmar, sedan fick jag några långsamma varv och jag började räkna ut hur lång tid varje varv tog och jag ville inte springa ut på ett varv och stanna vid slut på loppet, det blir mycket väntan på att få de sista metrarna mätta och det är kallt. Otroligt Kallt. Så jag räknade ut att det skulle bli maraton på 5,49 och jag är nöjd. Loppet gick jättebra, förutom att det gick lite långsamt. Tankarna var positiva hela tiden och det handlar om rätt energi som jag har hittat i High5. Jag lyssnade klart på en ljudbok och sedan lite musik och därefter Framgångspodden med Kristin Kasperssen där hon pratade om positiva tankar och att vända tankarna till det positiva, otroligt bra och inspirerande denna dag  <3 jag avslutade den sista timmen med musik och en låt som betyder mycket för mina döttrar och den har blivit så stor och mäktig för mig också är Din tid kommer med Håkan Hellström. Den spelades för min äldsta dotter när de gick för att fira sina förskolärarutbildning var slut. HH är en stor idol för min Lilla och hon var med denna dag via messenger. Denna låt har blivit stor för mig oxå, så när jag behövde fart i benen när jag hade tre varv kvar satte jag på denna låt och spelade den om och om igen högt, jag hade min döttrar med mig på detta varv och jag sprang hela varvet utan att gå, trots att där fanns två gåbackar.  <3  <3  <3 

Så, när maran var gjord på 5,49 ringde jag Kärleken och sen fick jag medaljen. Han satt inne i värmen på hotellet så jag gick dit och fick Grattispussen. <3 




 Jag var duschad och varm när slutsignalen gick 16.00. Det blev min mara #35. Kärleken stannade oxå vid mara strax under 5 timmarn och det var hans mara #83. Det var Johannas 15 ultralopp och hon kom på en fin 14e plats med sina 55,5 (cirka) Det var Tonys första 6 timmars och han gjorde som planen sa- att springa alla 6 timmarna och fick ihop cirka 48km. Det var en nöjd kvartett som har 1117 maraton tillsammans som körde mot Rosegarden i Värnamo för att äta MYCKET mat. Nu är det vila och jobb som gäller och sedan åker vi till Fuengirola för att träffa lite danskar och springa tre maraton på fem dagar. Då kommer vi att springa tillsamman och det ser jag fram emot, det är längesedan (december) vi sprang tillsammans. Det känns som evigheter sedan. NU springer vi mot våra maraton 50 respektive 100. MIN PLAN är att vi ska springa dessa lopp tillsammans, Kärleken säger Njaaa, Så, vi får se vem som räknar rätt, kollar kalendern och får sin vilja igenom  :-D  <3 

See You


Cattis

2020

 

Då har jag äntligen fått tid och lust att få ner i bloggen om 2020. När jag funderade över det nya året i höstas så kände jag att jag ville göra något som jag inte gjort innan. 2019 började jag med tre maraton på sex veckor och det var en otroligt skön start av det året. Då blev min plan att börja 2020 med tre maraton på tre veckor i Danmark. SEN blev det mörkt och ännu mörkare. Jag blev trött och kände inte för att ha för mycket inplanerat i kalendern. Det gråa försvann ju inte heller som ni vet. Nu är januari snart slut och inga maror sprungna och kommer inte heller att springas någon av de sista dagarna i januari. 


Vad är då målet för 2020?

Någon skrev på facebook 2020 km år 2020, tja, varför inte, det kör jag på :-D . En grupp med fantastiskt fina tröjor tryckte upp tröjor med 20 maraton  2020. 20 halvmaror 2020 och 20 ultror 2020. Så, det kör jag oxå på. 20 maror 2020, alltså, inte alla tre utmaningarna, det blir för dyra tröjor ;-) 

Jag avslutade 2019 med mara #34. Planen är att springa #50 i år. Gärna #55 oxå. Sambon jagar sin #100 så så fort ljuset har kommit och jag är i fas med livet I ljuset på dagarna, så kommer jag att sätta fart i maratonskorna, är planen. Två par nya skor ska nog hjälpa till.  :-) 

Huvudmålet i år är som de två senaste åren vårt traillopp i England över två dagar. Årets lopp heter Race To The Tower och är det med flest höjdmeter, så det är dags för backträning denna vår. Det är något som jag verkligen kommer att prioritera nu. Flyget dit och boende är redan bokat, så det kommer att bli en härlig avslutning på min semester, att få genomföra detta med Kärleken. <3 

Min årsplan är ungefär samma som förra året, att bli en snabbare starkare löpare med några färre kg att asa runt på i löparskorna. Då håller nog kroppen längre tror jag. Vår resa i Spanien i december var så underbar, så det blir en resa dit igen både i mars och december med maraton och mer solljus. 

Vägen till den Polska kronan fortsätter, men reviderat mål. Planen var att springa de fyra som vi har kvar i år, men vi ändrade planerna, så två maror i Polen i vår och de andra två i september 2021. Då klarar vi den utmaningen på 23 månader och man har 24 månader på sig.

 

Vi började året i Gdansk en helg då vi var lediga. Mys, god mat och löpning. VI planerade att ta tåget till Orlowo som ligger norr om Sopot och sedan springa hem. Kärleken sa fel ort när han köpte biljetter. Han köpte biljetter till Oliwa. Fast vi skulle ju till Orlowo och därför satte vi oss på tåget till Orlowo =-O . Fast när vi kom på det, så vågade vi bara åka en station, sen hoppade vi av. Vi sprang till Sopot, tog lite bilder och sedan tillbaka till vår lägenhet. Vi fick ihop 18 km. Jag hade lite för lite energi med mig, men det var en härlig löptur. 

Året har börjat bra när det gäller löpningen även om jag tycker att det är tråkigt att jag inte orkar åka iväg till Danmark för att springa maraton. Min dåliga sömn och fulla kalender säger nej, jag jobbar på med min dåliga sömn samt sorterar i kalendern så att jag mår så bra som jag kan göra. Vi tog oss till Skäralid på Söderåsen för backträning i söndags morse och det är ju aldrig fel med löpning där det är så vackert och fridfullt. 

Jag skriver som Kärleken ofta skriver 

Jag lever min dröm

Jag lever min dröm med mannen i mitt liv. 

Jag lever min dröm med våra familjer där både kärlek och träffar ger oss allt vi vill ha och behöver.

TACK TILL ER ALLA I VÅRA FINA FAMILJER

Nu är det dags för löpning i skogen med dotterns hund innan jag tar mig till gymmet för ett träningspass. Idag kommer dagen till att bestå av träning, promenader och rörelse, för torsdag och fredag ska jag till Malmö på utbildning och då kommer jag att sitta stilla mycket. 

See you


Cattis

ÅRET 2019

Egentligen skulle jag ha haft 2-3 inlägg innan jag summerar året, men det har inte funnits kraft till att blogga den gråa novembermånad som vi har haft. Nu är loppen gjorda för året och jag avslutar året med loppvila och passande nog en förkylning.  :-[ 

EfteBudapest maraton har vi sprungit en mara i Polen, Poznan marathon och två maror i Spanien. Jag har sprungit ett 6-timmarslopp i Borås och Kärleken har nog trampat några steg i Danmark utan mig. Poznan och Malaga maraton  var två lätta maraton där jag inte tog ut mig fullt för att Kärleken inte mådde bra. I Polen var han skadad och i Malaga hade han för lite energi i kroppen. 6-timmarsloppet i Borås gick inte som jag hoppats på. Jag fick inte till glädjen i loppet. Jag matade på km efter km, men det blev aldrig lätt och njutbart. Jag fick en ultra där och tidsmässigt och antal km var bättre detta år än 2017. Poznan maraton var nummer ett av fem lopp som vi ska springa i Polen för att få Polska kronan, som är en speciell medalj som man får när man har sprungit de fem loppen i Poznan, Warzawa, Wroclaw, Debno och Krakow. De fem loppen har vi fått ihop 2021, tror vi :). Man ska göra dem inom 24 månader, så vi satsar på dessa lopp nu.  


 


 

För att summera detta året, så är jag toppennöjd. Jag har inte varit skadad eller förkyld. Jag fick till nytt distansrekord genom loppet i England i somras på 100km. Jag fick äntligen nytt PB på maran och även maran i Malaga blev en sub 5 mara. Så, det märks väldigt tydligt att jag har hittat rätt energi för kroppen samt att jag vågar pressa på under marorna. I Malaga var vi 4 minuter snabbare på halvmaran än i Budapest där jag sprang på nytt personbästa, men jag sa inget till sambon om att jag ville ha nytt pb så vid 30 km när det var jobbigt så bestämde jag mig för att jag inte behöver ha två pb på samma år haha. Det jag tar med mig från 2019 är just att jag har haft några maror med lätt känsla i kropp och själ och det känns så otroligt bra att äntligen få känna det. 


Vi har sprungit 70+30=100 maror tillsammans i Budapest och i Spanien blev det 110 maror tillsammans. VI fortsätter att springa maror och räkna ihop dem. Något ska man ju nörda ner sig i, i livet :) Jag älskar att räkna, och hålla koll på siffror under loppen. Antal maror, tider framtida maror mm mm. Allt som gör att några km går fortare än andra. Våra sista maror tillsammans blev under en vecka i Fuengirola där vi var i 9 dagar och fick med oss fem maraton hem. Jag sprang två och sambon 3. Jag var så otroligt trött när vi kom ner till Spanien och det hade inte släppt dagen innan första maran, så jag tog beslutet att endast springa två maror på tre dagar. Sambon sprang en till dag fyra och tog där tredje platsen. Äventyret i Spanien gav mersmak, nya vänner och en ny favvoplats att besöka för att springa maraton, så sambon bokade flyg, boende och anmälde oss till maraton i Fuengirola i mars. Det var en kille Peter från Slagelse i Danmark som ordnade loppen där, och det blev så fantastiskt härligt och roligt. Gemensam afterrun efter de tre loppen hos honom med många skratt, som gav mersmak. Jag vet inte när jag ska springa mitt nästa maraton, men sambon springer i Danmark på lördag och jag förmodar att det är hans sista i år. Då har han fått ihop 31 maror i år och det pratar de om i Radio P4 Halland i morgon (julafton).  @-}-- 


Året 2019 blev Ett 50-års firande, 10 maraton och 4 ultralopp. Nytt distansrekord och nytt PB på maran.  <3 

Det blev INTE nytt PB på 5 km så det jagar jag vidare. 


2020års lopp är redan planerade, men jag känner ändå att de är värda ett eget inlägg.  :-D 




Igår firade vi sex år tillsammans och det har blivit några lopp tillsammans sedan dess. Nu är det julfirandet med våra familjer som står i fokus, lite vila över nyårshelgen, sedan springer vi nya lopp igen. Tänk, så bra livet kan bli  <3 

Som ni ser så är vår julgran så personlig som den kan bli  <3 


En riktigt God Jul till er alla. 

See You 


Cattis

30+70=100 maraton tillsammans

Så var då det dags för att få återigen springa Budapest maraton. Mitt fjärde, Kärlekens sjätte och vårt 100 tillsammans. Denna gång reste vi ner på fredag kväll istället för på onsdagen. För mig som gillar/behöver vila tyckte inte riktigt om att komma sent på fredagen, men vi klarar allt. Under lördagen hämtade vi nummerlappen och handlade det som jag behövde och hade planerat. Vi bodde, som vanligt, på Margereteön där det är lugnt och tyst. Eftersom vi kom på fredagen, så blev det inte någon löpning på ön denna gång. Anders skojade med mig om att han hade träningskläder med sig, och förmodligen hade han det, men jag hade INTE det och jag ville bara chilla när vi inte gjorde det som behövdes göras. 

Dagen som maran skulle gå var det frukost 7.00 och sedan var taxin bokad till 7,45. Vi fick sällskap i taxin av en spanjor som skulle springa maran, så det blev en trevlig tur.  Vi besökte toaletterna, smorde det sista samt lämnade in en väska innan vi letade upp var vi skulle starta. Hos 5 timmars farthållarna, var det vi skulle börja. Vi träffade ett par från Surahammar, där mannen skulle springa sin första mara och kvinnan sin femte, tror jag. Några trevliga minuter med detta par innan start. Starten var klockan 9 och vi började nog loppet cirka 9,20. Vi följde farthållarna och Kärleken fick bromsa mig vid några tillfällen. Det enda som vi hade pratat om var att jag ville under fem timmar. Det är två år sedan sist. Vi sprang med farthållarna, vi hade dem bakom oss och eftersom vi sprang genom depåerna så sprang vi ifrån farthållarna, då de stannade till vid depåerna. Detta betydde att vi inte hade följe med farthållarna så länge. Det gick så lätt. Jag njöt. Jag hade blicken högt, inte i marken. Jag följde min plan att ta gele var sjätte km och jag drack ett par klunkar energidryck varje km, helt enligt plan. Jag drack en mugg vatten i varje depå de första 20 km och efter det drack jag två muggar, samt att jag hällde en mugg vatten i nacken, då det började bli varmt. Jag började även att doppa händerna i vattnet där vi kunde doppa våra svampar, men eftersom vi inte hade tagit några svampar att doppa, fick jag nöja mig med att doppa händerna i vattnet för att kyla ner dem lite. 

Km försvann en efter en och både jag och Kärleken tyckte att det gick snabbt mellan skyltarna. VI fick springa förbi vårt hotell på Margereteön och då visste vi att det snart skulle serveras cola. Så efterlängtat och så gott. Såklart var det kö vid colan, men två muggar drack jag innan vi sprang vidare. 

Jag höll koll på klockan hela tiden och det gjorde även Kärleken. Jag hade inte sagt något mer än att jag ville under fem timmar. Det var två år sedan sist och det var i Budapest. Jag ville springa på nytt personbästa för maran, men det sa jag inte innan loppet, men jag höll koll på tiden hela tiden. Jag märkte på Kärleken att han var glad över att jag sprang på så bra. Hans ögon glittrade varje gång som jag svarade att det gick bra, även efter 30 km, när han frågade.  När vi sprang förbi vårt hotell hade vi sprungit över 32 km och det var dags att räkna ner på riktigt. Nu var det "bara" en lång sträcka utmed floden innan vi skulle över en bro och sedan mot mållinjen. Nu visste jag att det skulle bli den bästa maran som jag hade genomfört, både tidsmässigt och känslomässigt. Jag var så lycklig. De sista km innan bron var det motvind och det var jobbigt. Jag höll koll på klockan och pressade på när jag såg att tempot var lågt. Efter att vi hade kollat igenom loppet på Kärlekens klocka så insåg vi att km nummer 42 var den snabbaste. Det är faktiskt rätt coolt. haha. Att efter 41 km - 4 timmar och 45 minuter kunna springa sin snabbaste km. 

Vi kom alltså i mål på 4,54,45 och det var 1 minut  och 22 sekunder bättre än i Budapest 2017. Tårarna rann och vi tog bild. Så glada. Så nöjda. Så stolta. 




Det var så härligt, så häftigt och alldeles underbart att få ha sprungit mara 100 tillsammans med mannen i mitt liv, på NYTT personbästa. Vi lever vår dröm tillsammans med varandra, för varandra.  <3 


 Jag är fortfarande i ett flow över vårt fina lopp tillsammans och nu vill jag fortsätta att springa marorna under fem timmar. Ett lopp i taget. Nästa lopp är i Polen, Poznan 20/10, då vi ska påbörja vår Polska Krona, där fem maraton ingår och de ska genomföras inom 24 månader. 

See You


Cattis

 

Helsingborg Maraton

Helsingborg Maraton var mitt nummer 5 av 6 och det är maran som jag inte vill vara utan när det är dags. I år skulle vi vara farthållare för 5timmarsgruppen igen och jag var otroligt peppad att klara uppdraget i år. Förra året släppte jag sambon vid 12km och var arg resterande km. I år ville jag jobba mer för att klara uppdraget tillsammans med honom. 

Vi sprang en 17,5 km runda hemma i veckan som gick otroligt bra och jag kände mig säker på att allt skulle gå bra. 


När dagen kom så gjorde vi som vi brukar, gå upp tidigt och köra iväg tidigt för att vara ute i god tid. Prata med löparvänner och förhoppningsvis några löpare som vill ha följe med oss. VI träffade farthållargruppen och det var lungt och avslappnat och mycket pepp. Rosa kepsar, fina ballonger och gröna tröjor var hur vi skulle vara klädda för dagen. Foto togs och alla skrattade glatt.  


Cirka 15 minuter innan start började jag bli nervös, men jag hade energidryck med mig och kände ändå mig trygg inför loppet. 


Starten gick och vi kom iväg med en liten grupp, vi pratade och jobbade på att få rätt tempo den första km. Det gick bra och jag höll mig nära Anders för att inte tappa honom, som i sin tur kunde leda till att jag släppte honom. Efter några km kom något som vi inte hade väntat oss. VÄRMEN. Den kom och den stannade länge. Vi uppmuntrade alla att dricka mycket och så gjorde även vi. Efter cirka 15 km började min puls att rusa och jag kände mig helt överhettad i huvudet. Jag kämpade dock på, men backarna efter milen sög musten ur mig, trots att vi tog det lugnt i backarna. Jag ville absolut inte släppa Anders, jag ville klara detta, fast jag inners inne visste att med pulsökning redan vid 15 km och ett överhettat huvud så skulle jag inte kunna hålla detta tempo i nästan fyra timmar till. Helt plötsligt kändes det som att jag skulle kissa på mig och jag fick springa in bakom några träd och kissa. Jag försökte att öka tempot men jag insåg att jag skulle inte komma ifatt Anders. Jag behöll ballongen samt Pacernummerlappen så länge som jag låg rätt i tiden för vår sluttid.  Jag bytte kepsen mot min buff som jag hade haft runt handleden. Jag sprang och jag gick när pulsen ökade och när klockan visade att jag inte skulle komma i mål vid 5 timmar var det dags att ta bort ballongen och nummerlappen. Skön känsla att lyssna på kroppen. Efter löpning på en cykelväg och vi korsade en bilväg så stod matTina där och eftersom jag hade släppt uppdraget så hade jag all tid i världen och vi tog en selfie. Lite ny energi fick jag av detta. 

Efter några minuter kunde jag se nästa farthållargrupp 5,15 med Rebecka och Malin, då blev målet att följa dem så länge jag kunde, men deras energi kunde inte hjälpa mig, så det blev inte många metrar innan jag såg dem före mig. Jaja, bara att mata på km efter km. Under en kort period funderade jag på att bryta, men de tankarna slog jag bort rätt snabbt. Jag valde att göra det jag kunde för att orka. Heja på funktionärer, svara när de peppade, prata med medlöpare och det ger alltid mig lite ny energi. Jag sprang några meter med en kvinna vid namn Malin som sprang sin andra mara. Hon behövde gå och jag släppte henne efter några minuter, men peppade henne till en snygg målbild och jag lovade att ta emot henne vid mål. Jag såg även sambon på vägen och skrek på honom, han hade då ingen ballong och ingen grön tröja på sig, så jag funderade såklart på om även han hade släppt uppdraget. 

Det jag njöt mest av i denna värmen, det var att det var positivt i huvudet, trots att det gick så långsamt. Vid varje depå drack jag vatten, hällde vatten över huvudet och över kroppen. Jag sprang genom vattenspridarna när de kom och jag tjoade när publiken tjoade på mig. Allt för att behålla och få ny energi. Jag skrev sms till sambon om vad problemet var och ungefär hur dags som jag skulle komma i mål. Så kom äntligen ett delmål som, för mig var väldigt nära målet och det var när jag sprang ut från Sofieros slottsträdgårdar. Då var jag på väg mot rätt håll, mot nerförsbacken och mot målet. När min förväntade måltid på 5 timmar visade sig på klockan, så hade jag sprungit 38,9 km.


Snart, snart skulle nerförsbacken komma, den som jag hade väntat på i 5 timmar. hahaha. Efter nerförsbacken och vid 40km så var där en depå och efter den gick en kille som jag hejade igång igen. Han är "en av dem" som har sprungit alla maraton i Helsingborg. Vi slog följe några meter och pratade maraton och sluttitder OCH OM DAGENS VÄRME, sedan hade han fått så mycket energi att han sprang ifrån mig. Jag räknade ner mot målet med markeringarna i marken och jag försökte öka. Jag sprang då i 7,05 tempo och det kändes bra. Många applåder och hejarop och jag kände mig så glad att snart skulle jag vara i mål. De sista 300 metrarna sprang jag i 6,40tempo och jag bara väntade på att några av de jag känner skulle stå nära mål och skrika, och helt plötsligt var de där. Jag uppfattade bara Rebecka, men TACK alla som skrek på mig. Målet närmade sig och jag såg fotografen, armarna i skyn och leendet visades, 

Mål på 5,25, med en otroligt positiv och härlig känsla inom mig. Jag är övertygad om att mina gel samt 2 liter energidryck med extra salt i hjälpte mig med dessa positiva tankar. Medaljen runt halsen och sen irrade blicken runt tills jag såg  min man där han satt på muren med havet bakom sig. Äntligen fick pussa jag på honom. Mara nummer 29 var gjord. Jag tog av skor och strumpor och tre blåsor blev under detta lopp. 

 Jag såg även killen som jag fick igång och gratulerade honom. Malin kom oxå in och jag kramade om henne. Sen gick vi till bilen för färd mot sambons barnbarns 2årskalas. 


Nu blir det vila några dagar, sedan gäller det att få fart på benen igen. Budapest maraton om fyra veckor. Tiden som jag vill springa där avgörs när vi närmar oss datumet, för skiner solen där som igår, så blir det ingen snabb mara. Jag kan nog itne säga att Vi ses igen nästa år för troligtvis så blir det bröllop den helgen. Men snart nog ska jag springa denna mara igen. 

 

 See You

Cattis

Äldre inlägg